Kritiken mot Guadelouperäntan


I Sverige finns en föreningen med namnet ”Republikanska föreningen”. En förening som tydligt tagit ställning mot monarki och helst av allt skulle vilja se att Sverige omvandlades till en republik. De lyfter fram ett flertal fördelar med republik – och inte minst nackdelar med monarkin. I ett långt och detaljerat blogginlägg lyfter de fram Guadelouperäntan som ett exempel på hur monarkin slår fel.

Revolution skapar oro

År 1789 genomförs den franska revolutionen vilket är en av de första revolutionerna där jämlikhet stod i fokus. Den stora massan (alla utom eliten) hade det mycket fattigt och var trött på att några få skulle styra deras liv. Man var påverkad av frihetstankar och sakta men säkert grävde eliten sin egen grav. När till slut revolutionen påbörjades gick det relativt snabbt och kungahuset avsattes.

I Europa skapade detta en stor rädsla. Flera kungahus var rädda att de skulle avsättas, i likhet med den franska kungen. När så den franska revolutionsarmén skulle erövra Europa gick kungahusen ihop för att stoppa dem. De var rädda för att mista landområden – men även rädda för att idéerna som revolutionen byggdes på skulle överföras till deras länder.

Det är i detta läge som första steget tas mot den extrema Guadelouperäntan. I Sverige sitter Karl XIII som kung. Men han kommer inte sitta länge och man är tvungen att hitta en tronföljare. Efter flera andra förslag hamnar ögonen på Bernadotte. Om han skulle få kungatronen lovade han att ”sätta in åtta miljoner franc inom sex månader på Riksgäldskontoret”. Med tanke på Sveriges ekonomiska problem var detta ett lockande erbjudande och en av orsakerna till att han valdes som kung. Charles Jean-Baptist Bernadotte blev kung i Sverige – men några pengar fick staten aldrig se.

Krigen förflöt i Europa och för att göra en lång historia något kortare ägde britterna den tidigare franska ögruppen Guadeloppe. De erbjöd Sverige att ta över ögruppen – mot att de ställde upp i krig mot Frankrike med 30.000 man.

Den som tar – han har…

Därmed blev Guadalope svenskt den 3:e mars 1813. Men året efter var det fred i Europa (efter Napoeons krig) och Frankrike ville ha tillbaka ögruppen. England anser att Sverige ska ge efter och är beredd att betala Sverige 24 miljoner franc som ersättning. Men pengarna hamnar i kungens ficka. Detta enligt boken ”En furstlig svindel” (1978).

Hälften använde han för att betala av skulder till andra länder, hälften tog han själv. Detta gjordes på ett så att det framstod som att han inte tog hälften – utan att han gav hälften till staten från egen ficka. En enorm summa som självklart skulle återgäldas av staten på något sätt. Tack vare detta skulle Bernadotte, samt hans ättlingar, få 200 000 riksdaler banco varje år. År 1873 ändrades detta till gällande valuta vilket gjorde att summan var 300.000 kr varje år. Dessa 200.000 riksdaler kan då jämföras med att en smed samma år kunde tjäna ca 320 riksdaler per år. Kungen skulle alltså ha ca 70 gånger mer – för pengar han tagit.

Enligt uträkningar hade staten betalat hela 4,2 miljoner i ränta via Guadelouperäntan. I och med att detta är en skuld som hela tiden ska löpa ökar den med tid. År 1983 hade stark kritik vänts mot att staten flera hundra år senare fortfarande var bunden till att betala denna monarkiska avgift. Då bakades avgiften in i ”kostnader för hovstaten” och man kunde inte längre lika tydligt följa den. Den finns sedan dess inte som en enskild post – men betalas i princip ut ändå. Detta eftersom apanaget ökade med exakt samma summa detta år.

Författaren avslutar artikeln med en uppmaning till nuvarande monark:

”Det vore klädsamt av vår tids Bernadotte år 2014, på eget initiativ vid 200-års minnet av dessa händelser reducerar hovstaten med 300 000 kronor”

Något sådan genomfördes däremot inte av monarken.

Problematiken

Det stora problemet med denna skuld är att den uppkommit av stulna pengar. De 24 miljoner franc som skulle gå till att betala skulder användes till hälften för att skapa en skuld. Men även om det hade varit ett lån och inte ”stöld” så är en ”evinnerligen lång” räntebetalning knappast fördelaktig för den som betalar räntan. En snabb beräkning via en räntekalkylator visar följande:

En person som lånar till en ränta på 10% och amorterar detta på 15år kommer att under denna tid betalat mer i ränta än vad man från början lånat. Detta alltså trots amortering varje månad. Sker ingen amortering alls kommer räntekostnaden uppgå till samma summa som lånekostnaden efter tio år.

Med tanke på att skulden ovan skapades i början av 1800-talet har man alltså betalat en ränta som är flera hundraprocent större än ursprungligt lånebeloppet.

Detta är en sammanfattning av inlägget ”Kungahuset svindlar oss på pengar”. All fakta är taget från den artikeln. Hela artikeln kan läsas här.